Teknik sashiko är bara lämplig för den här beskrivningen! Det är baserat på en "bagatell" - söm "framåt nålar", det enklaste av alla möjliga manuella sömmar. Ja, sashiko användes att förresten, översatt som en "liten punktering", för ganska praktiska ändamål som inte är relaterade till konst - det är sömmen "framåt nål" rusade kläder för isolering eller minimal dekorativ effekt. Detta framgår av det allra första urvalet av sashiko - en buddhistisk silkesmantel, daterad av 8: e århundradet e.Kr.
Vid 1700-talet bildades Sasha gradvis gradvis i en separat broderi, som spred sig bland de dåliga segmenten av befolkningen. Det är lätt att notera att den rådande majoriteten av arbetet är gjorda med vita trådar på mörkblå vävnader, och denna tradition är en förklaring - i Edo (17-19-talet), hade bönderna inte rätt att bära ljusa färgglada kläder, Men det fick använda färgämnen från Indigo, vilket innebär att i varje hus var det säkert mättade blåa tyger. Och eftersom kläder från hushållsmaterial inte skilde sig i en hållbarhet eller speciell värme, och dessutom kom snabbt till förfall, började folk flytta flera lager av tyg tillsammans.
Denna praktiska förklaring har en mer lyrisk sida - påstås blå tyg liknar kvällshimlen, och vita stygn liknar snöflingorna som flyger från himlen. Kanske är det därför sashiko fick en sådan spridning i norra Japan, där i vinter har tunga snöfall verkligen bara de klasser som broderierar vid hjärtat.
Senare, när förbudet mot att bära ljusa mönstrade vävnader blev avbruten och färgstark japansk bomull blev tillgänglig för alla och alla, blev japanska nålen äntligen sasisiko från behovet av utsökt konst.
För en sådan lång historia av existens förvärvade Sashiko sin egen "mytologi" av mönster, som de enkla människorna följde med inte mindre tro än tro på traditionella gudar. Till exempel, ett populärt mönster i form av fiskvågar - "Uroko" - kommer definitivt att få lycka till fiskaren, och bilden av kranen eller sköldpaddan ger livslängd.